Stockholm Marathon 2013

Proppmätt och väldigt nervös tryckte jag i mig frukosten, bytte om och åkte ut till Östermalms ip där tusentals löpare var samlade. Där, i all röra, mötte jag upp Kajsa och Frida. Det var strålande sol och jag önskade lite att solen kunde gå i moln. 11.55 var det samling i startgrupperna och det här året delades löparna in i två olika starter. Nybörjare, som jag, skulle starta i startgrupp F klockan 12.10. 

Jag började mina första kilometer med håll. Vid de första vätskekontrollerna stannade jag till och drack några klunkar vatten och sportdryck. Strax därefter blev det bättre och jag kunde äntligen få njuta som en riktig maratonlöpare. Första varvet (17 km) gick smärtfritt, jag höll ett lugnt tempo, tuggade i mig mina gelebitar, high fiveade med Kajsa och Frida för första gången under loppet. Strax därefter blev vi omsprungna av vinnaren som redan sprungit färdigt... Grattis till dig, jag springer väl 25 km som jag har kvar då. Helt sick! Kämpade mig igenom ett regnigt och backigt Gärdet och Djurgården. Stannade vid varje vätskekontroll där de dessutom serverade saltgurka, försökte att inte ge upp men det hjälpte knappt, mina ben var otroligt tunga. In till stan igen, high fiveade lite kids och sprang glatt förbi både 28 km's skylten och K och F som stod och hejade på när jag väldigt segt sprang förbi. Kom på banan igen och sprang lugnt och sansat igenom Stockholm helt dyngsur. Hann precis äta dem sista gelebitarna, fixade den kända och branta västerbron utan gång och strax där nedanför passerade jag skylten 35 km. "Bara" 7 km kvar och jag hade kraft att öka, allt flöt på bra och jag åt några bananbitar varvat med sportdryck och vatten. Hade riktigt härligt flo, publiken skrek och hejade, jag sprang förbi sista vätskekontrollen och rös av lycka när jag kutade och flög fram de sista 200 metrarna in i mål på stadion. Kommer jag springa fler maraton? Självklart!