Tv-minnen från 90-talet
Att vara hemma igen
Hej på er finingar!
Nu blir ni chockade va?! Ett inlägg.
Jomen visst serrni, idag känner jag att det är alltför länge sedan och att det är dags att bryta bloggtorkan härinne. Våra vänner som har bott här några dagar har åkt hem till Sverige och grejerna är åter på sin plats efter resväske-boendet i Sverige.
Vi har nästan precis hunnit landa här hemma så idag har jag tvättat, städat och handlat och gjort allt sånt där trist som man behöver göra efter semester.
Nu blir ni chockade va?! Ett inlägg.
Jomen visst serrni, idag känner jag att det är alltför länge sedan och att det är dags att bryta bloggtorkan härinne. Våra vänner som har bott här några dagar har åkt hem till Sverige och grejerna är åter på sin plats efter resväske-boendet i Sverige.
Vi har nästan precis hunnit landa här hemma så idag har jag tvättat, städat och handlat och gjort allt sånt där trist som man behöver göra efter semester.
Semestern i Skåne och helgen i Stockholm har för övrigt varit riktigt, riktigt härlig och vi hann med de flesta av våra kära. Vissa alldeles för kort stund såklart, men det är ju så det blir ibland. Det viktigaste är att vi hann ses överhuvudtaget. Jag är så glad och tacksam över alla fina och underbara personer vi har där alltså, både vänner och familj som alltid förgyller vår tid. Ni är alldeles för bra ♥
Semester är livet
Hej på er!
Jag vill inte be om ursäkt för jag väljer det själv, men jag önskar att jag kunde uppdatera bloggen lite oftare nu när jag är i Sverige. Vill dela med er av allt härligt som händer varje dag men det får ni kärt vänta på tills jag kommer till New York.
Dagarna går i ett. Glass, fina vänner och chill på vardagarna står på schemat, ungefär. Att kunna få möjligheten att njuta av det tysta och lugna är helt fantastiskt. Idag åkte vi till Ystad och fikade på Olof Viktors, som drog hem titeln i Sveriges bästa kafé. Imorgon vaknas 25års-fest för tre virriga pannor så nu ska jag sova så jag är i skick till att sänka medelåldern lite ;)
Jag vill inte be om ursäkt för jag väljer det själv, men jag önskar att jag kunde uppdatera bloggen lite oftare nu när jag är i Sverige. Vill dela med er av allt härligt som händer varje dag men det får ni kärt vänta på tills jag kommer till New York.
Dagarna går i ett. Glass, fina vänner och chill på vardagarna står på schemat, ungefär. Att kunna få möjligheten att njuta av det tysta och lugna är helt fantastiskt. Idag åkte vi till Ystad och fikade på Olof Viktors, som drog hem titeln i Sveriges bästa kafé. Imorgon vaknas 25års-fest för tre virriga pannor så nu ska jag sova så jag är i skick till att sänka medelåldern lite ;)
So sweet
Fortfarande sleten efter helgen bravader. Det är inte varje helg man festar två dagar i rad längre så det sätter sina spår... Men måste tillägga att det var så värt det för kul hade vi haha. Avslutade en galen helg med ryggläge på stranden tillsammans med Sandra och systers familj. 
I can't do it without you
Vilka fantastiska dagar jag har här i Sverige. Kan inte beskriva hur bra det känns att spendera dagarna med familjen och vännerna.
Stockholm Marathon 2013
Proppmätt och väldigt nervös tryckte jag i mig frukosten, bytte om och åkte ut till Östermalms ip där tusentals löpare var samlade. Där, i all röra, mötte jag upp Kajsa och Frida. Det var strålande sol och jag önskade lite att solen kunde gå i moln. 11.55 var det samling i startgrupperna och det här året delades löparna in i två olika starter. Nybörjare, som jag, skulle starta i startgrupp F klockan 12.10.
Jag började mina första kilometer med håll. Vid de första vätskekontrollerna stannade jag till och drack några klunkar vatten och sportdryck. Strax därefter blev det bättre och jag kunde äntligen få njuta som en riktig maratonlöpare. Första varvet (17 km) gick smärtfritt, jag höll ett lugnt tempo, tuggade i mig mina gelebitar, high fiveade med Kajsa och Frida för första gången under loppet. Strax därefter blev vi omsprungna av vinnaren som redan sprungit färdigt... Grattis till dig, jag springer väl 25 km som jag har kvar då. Helt sick! Kämpade mig igenom ett regnigt och backigt Gärdet och Djurgården. Stannade vid varje vätskekontroll där de dessutom serverade saltgurka, försökte att inte ge upp men det hjälpte knappt, mina ben var otroligt tunga. In till stan igen, high fiveade lite kids och sprang glatt förbi både 28 km's skylten och K och F som stod och hejade på när jag väldigt segt sprang förbi. Kom på banan igen och sprang lugnt och sansat igenom Stockholm helt dyngsur. Hann precis äta dem sista gelebitarna, fixade den kända och branta västerbron utan gång och strax där nedanför passerade jag skylten 35 km. "Bara" 7 km kvar och jag hade kraft att öka, allt flöt på bra och jag åt några bananbitar varvat med sportdryck och vatten. Hade riktigt härligt flo, publiken skrek och hejade, jag sprang förbi sista vätskekontrollen och rös av lycka när jag kutade och flög fram de sista 200 metrarna in i mål på stadion. Kommer jag springa fler maraton? Självklart!
YEAH!!!
