För 3 år sedan var jag en liten, inte så fullvuxen som jag då trott, 21 åring. Fortfarande bosatt hemma hos underbara mamma. Där det inte finns något alls att klaga på. Har aldrig behövt göra något av de tusen sysslorna som måste göras när man flyttar hemifrån. Hade två hyfsade halvtidsjobb och en lön som räckte och blev över. Avslutade just då ett fint 5års förhållande. All min lediga tid spenderade jag tillsammans med mina bästa vänner. Lyckliga jag, vet inte vad jag gjort för att förtjäna så fina vänner. Oförglömlig tid. Vilka fina minnen vi skapat under alla dessa år. Trivdes så bra med de liv jag hade hemma. Trodde jag hade hittat mitt jag i livet och så skulle det rulla på livet ut. Hade inga större krav på mig själv heller.
Men från en dag till en annan, eller rättare sagt, från en vecka till en annan hade jag helt plötsligt hittat mannen i mitt liv. Han jag ville ha och spendera hela mitt liv tillsammans med. Bara sådär. Mitt i världens huvudstad! New York. Packade väskorna och i januari 2010 tog jag mitt livs bästa steg ut i världen. Styrde kosan över atlanten. 3 oerhört härliga år!
Men det går inte en dag utan att jag saknar mina fantastiska vänner/familj.
2 kommentarer:
Kan inte fatta att det gått 3 år! Läskigt hur tiden bara springer iväg, men det är skönt att vi alltid har varandra. Vi försvinner inte hur varandras liv för att vi bor långt ifrån varandra. Saknar dig och hoppas att allt är bra med er :) Puss och kärlek
Tack fina millan, värmer i lilla hjärtat! Är så glad att jag har er. Snart ses vi, då ska jag krama ihjäl er. Love
Skicka en kommentar