Min kära kropp

I livets lilla gång uppkommer det ibland oväntade motgångar, vissa kan vara lättare att tackla än andra. Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig helt enkelt. Det har säkert inte bara jag fått lära mig. I måndags gick jag in i vecka 2 av 12. Ett träningschema som jag börjat med 4 dagars träning i veckan med fokus på bara löpning, intervaller och mycket stretching typ. Som den nybörjare jag är trodde jag att det skulle fungera att vänja kroppen med mycket löpning och samtidigt få bli stark i både kropp och knopp nu under maratonladdningen. Men i torsdags efter den väldigt lugna milen skrek min kropp på mig -något i stil med "du din galning sluta genast med det du håller på med". Så har den sagt till mig i tre dagar nu. Med 60km (på bara 1,5 vecka) i ryggen skriker min kropp av utmattning. Små löprundor nästan varje dag är inte så illa, men lägger man ihop dem så blir det några mil ändå.
Nu blir det till att ge kroppen all kärlek den bara kan få av mig och ändra uppläggningen annars är ett maraton bortblåst för min del.