BYTT BLOGG!

" Kod för att importera min blogg till Nattstad: 2118803443 "

HÄR är min nya sida

STARTRUCKED

Odins pappa David äger ett skoföretag, Pour La Victoire, och Odins mamma Åsa har slutat på Marc Jacobs och jobbar som PR-chef hos sin man. Snabbfakta så ni hänger med i svängarna! 

Igår gjorde jag något rubbat coolt! David har anställt Cameron Diaz som artistic director. Så hon och Åsa jobbar främst tillsammans med att "få ut" allt i media och magasin osv. Igår hade dem en plåtning här i Williamsburg så jag och lilleman var ju bara tvungen att gå dit och hälsa på alla. Alla älskar när Odin kommer till pappas&mammas jobb. Och där mitt bland alla står självaste Cameron. Hallau!!! Ska jag nypa mig nu? Vad gör man? Hur beter man sig? Hahaha. Åsa presenterade oss för varandra och vi skakade hand och som man alltid säger här "nice to meet you" men att det kom från henne TILL MIG när jag står med hennes hand i min. HAHAHA låter som bästa kärlekshistorien. Men det var rubbat coolt. Japp! Nu kan jag dö lycklig ;)

FOREVER AND EVER

Ni kan ju gissa hur det går för mig såhär två dagar efter maraton. Det går inte alls. Har inte den träningsvärken som jag trodde, kanske beror det på att värmen i Miami inte gjorde musklerna så stela eller för att jag är så vältränad. Tror på det förstnämnda! Utan det är blåsorna som sätter stopp. Ganska rejält också. Går som jag har skitigt på mig. Skulle gärna haft den där blöjan jag hade på vår 25års fest så hade jag inte behövt röra mig i onödan ;) 

Men det är inte smärtan man minns, den är snart borta. Det är den bästa känslan när man springer ett maraton, när man passerar mållinjen. DEN är obeskrivlig. 

MIAMI MARATHON 2014

Lyckades få sju timmars sömn i det fantastiska hotellet. Klockan 05 hämtade taxin oss och framme vid startområdet var det grymt mycket folk. Stämningen var på topp och alla delade ett mål, att passera mållinjen. Hamnade i sista startgruppen så vi fick vänta en stund innan det var dags. Hann äta en banan, Håkans proteinbar och stretcha lite. När loppet började flöt allting på riktigt riktigt bra. Solen hade inte vaknat än så jag kunde springa på i ett snabbt tempo. Vatten och sportdryck var givet vid varje station. Det var inte först förrän solen vaknade efter 18 km som det började bli kvavt och vaaaaarmt. Såg Håkan efter 21 km och snicksnackade liten innan jag förberedde mig på att springa lika långt till. Försökte bara tänka på att ta mig framåt och hälla flera glas vatten över mig, i kepsen och i fejjan vid varje mile(1,6km). När jag passerade 30 km ville jag bokstavligen lägga mig ner och spy! Kokade nästan. Det var så jävla varmt och jag hade blåsor på fötterna och mensvärk. Mina händer såg ut som två bollar så mycket dem svullnat upp. Sprang jämte en snubbe med skylten 4:40, tiden man går i mål på om man håller hans tempo. Vilket jag givetvis ville. Trodde inte jag låg så bra till när jag såg honom. Allting flöt på och jag passerade mile efter mile med ett stort leende. Men efter 39,5 km gav jag upp och lät alla springa förbi mig. En efter en. Orkade inte mer! Hela jag kokade. Och blåsorna gjorde så himla ont! Gick en halv km, försökte inte trilla av pinnen helt. Fick ge mig den där promenaden för dem sista kilometrarna ville jag ju springa. Började se slutet på denna kokheta maratondag. Kämpade mig igenom 2 km på ren vilja! Och från ingenstans lyckades jag öka rejält de sista 200 metrarna (och kände att blåsorna sprack, en efter en) och high fivade alla (inkl Håkan utan att se honom:) på vägen in i mål. PB på 4:44. 19 minuter snabbare än mitt förra. Vilken dag. Vilket lopp. Och vilken prestation. Hög på maratonet fortfarande. Och jag är så lycklig. Så glad. Full av lyckorus så jag längtar redan till nästa gång.

I MADE IT

Vilket lopp!!!! Personbästa på 4:44 och jag är så stolt över min prestation. 

Vill också säga ett fett jäkla TACK för era kommentarer och sms! Vet inte hur jag ska kunna tacka er för hur snälla ni är allihopa. Jag hoppas iallafall ni förstår hur lycklig jag är som har sån grym hejarklack. TACK mina vänner för att ni finns. 

HERE IN MIAMI

Kom fram till ett kvavt och väldigt varmt Miami vid 9 tiden imorse. +28 grader. Så skönt! Ni kan ju gissa om det var varmt med jeans? Full rulle hela dagen. Hämtat ut nummerlappen, gått runt bland alla stånd som finns inne på maratonsområdet, ätit sushi, badat, solat, ätit en god bit mat och nu ligger vi utslagna på hotellrummet och samlar krafterna. Hotellet är ett skämt! Verkligen allt är sönder. Duschen är på full speed och går inte att ändra, toalettstolen är lös, vasken är stopp (fast det fixade Håkan med superkrafter), sänggavel åkte i golvet när Håkan la sig i sängen, tv går inte att starta, inget schampoo eller balsam att erbjuda en svettig tös. Ja herregud! Det är sånt man kommer skratta åt hela livet. Och hela kvällen här nu. Kan inte sluta skratta åt detta knasiga hotell. Ändå är det så mysigt, sött och charmigt på samma gång. 

Tack för alla fina kommentarer ang morgondagen. Jag kommer tänka så mycket på er när jag susar fram i mina snabba skor. Godnatt

UPPE MED TUPPEN

Sitter på flygplatsen och väntar på att få gå ombord. Och Håkan somnar! Han är det bästa ressällskapet :) somnar såfort det finns en stol ledig. Herrejisses! 

KEEP CALM AND ÄT KOLHYDRATER

Kolhydratshög, nervös, spänd och grymt taggad är väl hur det känns denna fredag. Tidigt imorgonbitti åker vi till Miami så denna fredag efter jobbet kommer består av packning och gå igenom packalistan tills jag nästan kan den utantill. Fasen om jag glömmer något viktigt!!! Och försöka njuta av ännu mer kolhydrater som ska ner. Vi hörs i Miami ;) 

WATCHES

Jag är väldigt nöjd med min Michael Kors klocka som jag fick i födelsedagspresent för två år sedan och jag bär den ofta, men jag skulle vilja variera med någon annan. Snubblade över dessa imorse och klick sa det så är en av dem på väg hem till mig. För mindre än 20 svenska kr är det dessutom ett riktigt kap.

6 DAGAR KVAR!

För rätt så många år sedan fanns inte träning på mitt schema. Skulle aldrig få för mig att hoppa rundor på pass och ännu mindre ut och springa. Tyckte jag hade en bra kropp som bar runt på mig och har alltid haft bra ämnesomsättning. Började så klart träna några år efter och löpningen kom först inte förrän jag flyttade till Usa. För fyra (!!!) år sedan. Vilka år det har varit. Och än är det inte slut. Jag kommer aldrig sluta pusha mig själv på löparrundor. Nu. Då ska jag springa mitt andra maraton. Galet!
6 dagar kvar... Och jag är full av överskottsenergi. Har inte sprungit på en vecka och det börjar redan klia i benen. Det känns lite overkligt att jag ska springa maraton om några dagar. I ett helt annat klimat dessutom än denna kyla jag har vant mig vid varje lördag jag varit ute på mina längre pass här. Shorts och linne är så välkommet!
Har precis som förra gången varit som en liten berg- och dalbana att ta sig igenom dessa 4 månader som jag tränat ordentligt. Det får man liksom på köpet när man bestämmer sig för att genomföra ett sånt här stort, krävande mål. Alla tårar, skoskav, värk, ilande benhinnor är som bortblåst när man kommer till starten på maratondagen. Det som inte dödar dig gör dig bara starkare som man brukar säga. Med nästan 40 mil i bagaget tänker jag utmana mig själv och göra denna dagen till en av dem bästa i mitt liv.